Exkursionsverksamheten 1998

Under året genomfördes 22 exkursioner och nedan följer en rapport från dem. Exkursionskommittén har bestått av Ingvar Nordin, Ingvar Bergström, Helena Gralén och Erik Ljungstrand.

Mossexkursion 18 april till Letebo i Horred. En solig och fin dag med blommande blå- och vitsippor. I de rika branterna jämför vi tre olika stjärnmossor. På klipporna växer även opal-, råttsvans- och äppelmossor. Två riktiga rariteter beses, nämligen fågelfotsmossa och pepparporella. Den oceaniska arten blylav (Degelia plumbea), uppkallad efter vår numera bortgångne hedersledamot professor Gunnar Degelius, finns på en klippa (vanligtvis växer den på träd). 7 personer deltog och ledde gjorde HG.

Vitsippsdalen i Botaniska trädgården 6 maj. Femton tappra trotsar det strilande regnet och får uppleva att vitsippa och svalört blommar så att det står härliga till. Andra botaniska glädjeämnen är gulsippa, hålnunneört, lundvårlök, vårärt och ängsfräken. Under vandringen ser vi även blommande vårsköna, här på landets troligen rikaste förekomst. Ledare var ELj.

Lavexkursion söndag 10 maj till Gullmarsbergs säteri. Vi samlas vid Skredsviks kyrka i mellersta Bohuslän, där Svante Hultengren tar hand om ett 15-tal botanister. Det är fuktigt och lite råkallt, alltså utmärkt för lavarna men mindre behagligt för lichenologerna. Vi börjar vid en översilad berghäll på kyrkogården med strutskinnlav och flikig skinnlav (Leptogium corniculatum och L. gelatinosum), bägge sällsynta och med huvudutbredning i Bohuslän. Vidare till Dynge ruin, där vi på några askträd studerar skuggkranslav (Phaeophyscia endophoenicea), tidigare ansedd som ytterst sällsynt i Sverige, numera påvisad som lokalt riklig i Sydvästsverige och mälarlandskapen. Det vackra Gullmarsbergs säteri är omgivet av grova ekar och andra ädellövträd. Här är den rikaste av landets tre populationer av dvärgrosettlav (Hyperphyscia adglutinata). På gamla grova ekar finns dels ett sydligt element som grå skärelav Schismatomma decolorans, dels ett östligt med brun nållav (Chaenotheca phaeocephala) och gul dropplav (Cliostomum corrugatum). Exkursionen avslutas i en närbelägen skog med bokskogsrariteter som rosa lundlav (Bacidia rosella), liten ädellav (Catinaria laureri) och bokvårtlav (Pyrenula nitida).

Vårexkursion 17 maj till Ramsvikslandet i strålande väder, varmt och soligt. Förutsättningarna är de absolut bästa för en lyckad exkursion. Vi börjar vandringen på de betade skalgrusängarna vid Haby med mandelblomma och härliga dvärg- och sandmaskrosor. Här blir tillfälle att jämföra höns-, klibb- och vårarv, liksom back- och vårstarr. Den rikligt förekommande stenkrassingen är nu överblommad. På strandängen anar vi en blek rosa färgton av triften, ännu endast i begynnande blomning men med löften om en snar, kommande prakt. Här ges utmärkta tillfällen att studera skillnaderna i doft, färg och kronbladsform på dansk och vanlig skärbjuggsört. Vad finns på ängen, jo ormtunga, rödsäv och västkustarv. Men vem orkar bry sig? Kaffet måste fram - men man kan finna sämre fikaställe än en berghäll i en blomsteräng med en mild majsol strålande över havet! Efter en stärkande paus går vandringen över berget till Hällingdalen, där vi ser att lopp- och nålstarr nätt och jämnt stuckit fram. I ett sumpigt busksnår finns minsann en liten blommande korallrot, så ung och så beundrad! Betesmarken vid Sote skog öppnar sig och en överdådig blomning av gullviva, mandelblomma, kattfot och skogs- och ängsviol samt hybriden dem emellan (den sällsynta, tidiga sandviolen sågs vid Haby). Landskapet omväxlar med blomsterrika betesmarker på skalgrus och fattiga hällmarker med myrstråk, där tuv- och ängsull flaggar med sina vita ulltussar. Vid Moarna når vi en lund i norrläge med många vårblommor. Utefter en liten bäck i öppen terräng noterar vi bäckbräsma, gullpudra och skavfräken. Vi fortsätter ännu en stund på den fuktiga strandängen vid Sotenkanalen, där gökblomster, höskallra, kabbeleka och smörblomma står för färgprakten mellan strån av hundstarr och ängskavle. En kunnig och trevlig ledning av Evastina Blomgren och Sven Bergqvist, en fin lokal med mängder av intressanta växter.

Bokedalen 26 maj.Vandringen får en förnämlig floristisk upptakt redan på det gamla spårområdet vid Jonsereds industriområde, där vi studerar västsveriges enda kända bestånd av fågelarv, känd härifrån endast några få år. Hårdsvingel, rockentrav och stor femfingerört är andra torrmarksväxter här. Därefter går vi runt i området där kommerserrådet Olof Wijk hade sitt pampiga sommarställe på 1800- talet. Bland ”intränglingar i bättre kretsars gräsmattor” kvarlever här parkgröe, vitfryle och vitrapunkel. Vi bekantar oss sedan med Bokedalens bokskog, först den sydliga, mest näringsrika delen. Här dominerar skogsbingeln fältskiktet. Andra kräsna arter är buskstjärnblomma, hässle- och nässelklocka, ormbär, skogs- och slankstarr. I norr tillkommer myskmadra, lundstjärnblomma och skärmstarr och i en bäckravin gullpudra och vätteros. Lundvårlöken som växer vid stigen har här en förekomst långt från kusten, där den normalt hör hemma. Ledare var Robert Daun.

Långexkursion lördag 30 maj till södra Halland under ledning av Kjell Georgson, huvudansvarig för den nyligen utgivna hallandsfloran. Pingstsolen strålar över den fagra naturen och de drygt tjugo deltagarna. Vi startar strax intill samlingsplatsen vid Holms kyrka med att kolla hjorttungan i en brunn, en av de två fastlandslokalerna i landet. Bilkaravanen sätts i rullning mot Åled i Enslöv, där vi njuter av Hallands landskapsblomma hårginsten i rik och härlig blomning i en gammal grustäkt. Så bär det av mot Biskopstorp i Kvibille. I diket vid vägen genom skogen växer bergbräken. De ännu unga bladen med sina körtlar doftar citrus. Kambräken växer strax intill. I en glänta i bokskogen smakar matsäcken alldeles utmärkt. Vid Fäberga i Harplinge bekantar vi oss med småfruktig jungfrukam och andra torrmarkens försommarblommor. Särdal i Harplinge bjuder på nästa sevärdhet, nämligen murgrönsmöja, som med mänsklig hjälp överlevt på sin enda svenska lokal och även trivs på några intilliggande våtmarkslokaler. En annan pyssling, borstsäven, får vi också se här. Gullbrandstorp i Söndrum hyser i gles ekskog på en bergssida ett gott bestånd av storfryle, troligen det enda spontana i Sverige, alla övriga i parkmiljö. När vi ånyo embarkerar fordonen är det för en kort resa till Ringenäs skjutfält (Harplinge). Vi får en promenad över marker med bland annat borsttåtel och spenslig ullört. Huvudattraktionen är majnycklar i praktfull blom, som jättelika hyacinter med purpurröda kalkar i täta blomställningar och mörkt leverfläckade blad. Vid Lingonstigen bland sommarstugor växer hallandsbjörnbär med stora, rent vita blommor. Vid Frösakull i Söndrum är vi åter vid havet. I sanddynerna ser vi sandtimotej, men även gråsvingel, klittviol och tuvknavel. Som avslutning promenerar vi inom Hagöns naturreservat söder om Halmstad. Stigen för över strandheden innanför sanddynerna fram till några små bara fläckar med periodiskt genomfuktad torvjord med sand. Här står huvudtåget i all sin glans, en centimeter högt. Middag och övernattnng på Gullbrannagården i Eldsberga.
  Söndag 31 maj, pingstdagen. Det goda vädret håller i sig. Efter frukost bär det av till Påarps havsbad (Trönninge) med källfräne i en bäck från en källa, den enda nutida halländska förekomsten. Även källört och stenmåra finns här. Från havsnära lokaler styr vi österut till Mästocka ljunghed (Veinge). Hårginst och lingon är i blom och under vandringen över heden skymtar vi cypresslummer och mosippa. Mer ginst blir det på nästa stopp, vid Övragård i Veinge. Hårginsten är allmän, men den sällsynta nålginsten får vi leta efter en stund. Här är naturskönt, riktigt fagert, och vi slår oss ned i gröngräset intill ån med matsäcken. De resterande besöksmålen ligger i sydligaste Halland. Först stannar vi i Östra Karup och en torr gräsmatta inne bland husen med jungfrukam och knytling. Högaskog (Östra Karup) ligger strax söder om det kända raststället uppe på Hallandsås. I ett rikkärr blommar rikligt med småvänderot och i ett annat är några exemplar kärrull i blom. En ovanlig syn är en jolsterskog. På vindlande småvägar uppe på åsen tar vi oss till Lyadalen (Ö. Karup), som bjuder på många härliga bokskogsarter: myskmadra, månviol och sydlig lundarv, dessutom kåltistel och parksmultron. Vi far några kilometer österut på Hallandsås till Dömestorp i Hasslöv, vårt sista stopp. En vandring i den praktfulla bokskogen med jätteträd ger bland annat myskmadra, skogsskräppa, skogsveronika, skärmstarr, stinksyska, stor häxört och sydlig lundarv. Vi försöker pressa fram ännu några droppar kaffe ur termosarna och sen bryter vi upp. Kjell Georgson avtackas för en utmärkt och kunnig ledning av vår pingstexkursion i södra Halland.

Sillviks skalgrusbankar på Hisingen 5 juni. Området ligger i en svacka mellan magra berghällar. I det mer eller mindre nakna skalgruset sticker åkerfräken och låsbräken fram, ormbunken är allmän i år. Tillsammans med blåsippor i halvskuggigt läge under enbuskar blommar några exemplar av den oansenliga orkidén grönkulla, här på sin enda kända lokal i Bohuslän. Centralt inom området är ett kärr, möjligen en rest av gammal täkt av skalgrus. Här växer ormtunga (släkt med låsbräken), vidare orkidén kärrknipprot (rikligt men ännu blott som bladstrutar), jungfrulin och vildlin, nål- och slankstarr. I omgivande buskage har skogsvickern slagit ut sina blekblåa blommor. Denna sköna försommarkväll fördriver man lätt några timmar med trevliga växter och botanistkamrater. Exkursionsledarna Annica Andréasson och IN får lite hjälp med inventeringen till bohusfloran. En nyhet för Sillvik är berglöken (Allium oreophilum) med stora, körsbärsrosa, uppåtriktade, klocklika blommor. Säkerligen emanerar den från det närbelägna sommarstugeområdet. Längs stigen ner mot Madbäcken och Lottkärr tittar vi på hybriden nejlikrot x humleblomster och en rik beväxning med kummin.

Överön i Torsby 6 juni. Vi studerar försommarfloran i södra Inland, och det första är strimklövern i en mycket individrik population. Bland torrmarksarter kan nämnas backsmultron och backsmörblomma. Längs vägen ner mot stranden förevisas glansnäva, nässelklocka och rosenbjörnbär. En betad havsstrandäng hyser salt- och strandstarr. Erik Lj vandrar rakt in i ett jättebestånd av ängslosta. Gräset var tidigare inte känt utanför Tjörn, så man kanske kan hoppas att det gömmer sig på ytterligare några lokaler. Harry Andersson avtackas för sin lärorika och trevliga vandring. Vi lämnar alla små klövrar, lökar och vickrar just när regnet börjar falla.

Änggårdsbergen 11 juni. Ett 25-tal botanister gör en vandring upp genom Botaniska trädgården denna sköna kväll, som får en zoologisk upptakt med ätliga grodan vid Finnsmossen. Denna ”gröngroda”, som vi ser och hör, är inplanterad här. Skogsbjörnbäret blommar med stora, rent vita blommor. På ljungheden blommor klippfibblor. Arter med hemortsrätt i Botaniska trädgården, som spritts hit ut, är alpkåpa, praktveronika, revsuga, strandiris, styvklematis, styv fingerört och vårtörel. Exempel ur vildfloran är låsbräken (13 exemplar), en albinistisk fårsvingel samt mild gulkremla, som lockats fram av det ymniga regnandet. ELj, vår ledare, väljer hemväg via Torbjörnsmossen och amerikanska delen av arboretet, där skunkkallan blommar.

Lövön i Hakefjorden 13 juni. Vi startar jakten redan i Rörtången i väntan på båten. Fjällnejlikan blommar så smått, gräslöken desto mer och i ett dike det sällsynta gräset sandlosta. Ledare för exkursionen är vår medlem Sten Axel Westerström, som just publicerat en stor och vackert illustrerad bok Natur på Lövön (Tre Böcker). Även om Lövön saknar grannöarnas (Brattöns och Älgöns) basiska berggrund, som gynnsamt påverkar växtligheten, finns här bergbranter, sprickbildningar och pegmatitgångar samt spår av veckning och vulkanism för mycket länge sedan. Det är försommarvarmt men blåsigt på Lövön. På ängarna finns sandmaskros och mandelblomma samt darrgräs, kamäxing och vårtåtel. Under vår vandring stöter vi på lundbräsma, rockentrav och spenslig ullört samt i fuktig sand källört, råttsvans och vårklynne. I tallskogen blommar knäroten. Trots blåst kommer vi ut till västra stranden och västkustarven. Rosenrot och klippoxel hör även till det riktigt sevärda. Då en halvtimma återstår tills färjan ska gå klättrar några, anförda av Erik Lj, ut i sydstupen för att söka glansbräken, som också hittas i ett exemplar. Ett glädjande tillskott till lövöfloran, men inte helt överraskande, eftersom ormbunken växer på Brattön, Tjörn och St. Dyrön.

Västra Tjörn en solig sommarsöndag 21 juni. 30 deltagare startar vid Breddalen, en våtmark med tätört och ängsnycklar samt lopp-, nål- och ängsstarr. Därefter Säby ö (inre ön) med två bestånd av benved, 15 à 20 exemplar vardera, de äldsta minst 50 år. Den yttre ön vid Säby hyser dels torra skalgrusmarker med backglim, brudbröd, glansnäva, sommarvicker, svenskfibbla, vårfingerört och vårvicker, dels fuktäng med myskgräs och nattviol. Inre delen av Breviks kile är en sevärdhet, med bland annat backsmörblomma, brudbröd, korskovall, natt och dag samt ängslosta. Så förflytter vi oss till Häle mosse och bekantar oss med madrör och sjöranunkel samt gräset spädlosta (Bromus pseudosecalinus), landets enda förekomst och ett oväntat och märkligt fynd som Erik Lj gjorde härom året. Ingemar Jonasson var vår ledare.

Ätradalen i drakblommen 30 juni. Blåsvarta regnmoln på morgonen, men som väl är klarar vi oss nästan helt från nederbörd under dagen. Massblomning av mörkblå lupin och stormåra, annars inte mycket längs vägarna. Vi samlas på kyrkbacken vid Hössna för en kopp livgivande kaffe, och sen vandrar vi ner till Hössna Prästgårdskärr. Det är ett backkärr med framträngande kalkhaltigt vatten, inga träd eller buskar men rikligt med intressanta örter och gräs.Vi noterar brudborste, fjällskära och kärrknipprot (samtliga i knopp), jungfrulin och rosettjungfrulin, klasefibbla, majviva och ormrot, tätört, vildlin och ängsnycklar. I övrigt märks axag samt Carex dioica, C. flacca, C. hostiana, C. lepidocarpa, C. microglochin, C. nigra (tuvad) och C. pulicaris. Nästa stopp är Kycklingkullen i Dalum och en sagolik blomning av framförallt drakblomma, vidare backklöver, blodnäva, brudbröd, flentimotej, getväppling, tjärblomster, trollsmultron och ängshavre. Smalbladig lungört ses enbart i bladskrud.Vi räddar oss in i bilarna precis när det kommer en regnskur. Till Horsäckrasjön och nya trevliga botaniska bekantskaper: kärrbräken och ormtunga, blågull (även vit), natt och dag (utkommen från odling) och ängsnycklar. Flera starrarter: Carex diandra, C. elata, C. flava, C. pseudocyperusoch C. vulpina. Vi finner också sumpröksvamp (Bovistella paludosa). Mulaberget i Blidsberg är ännu en åskulle med isälvsavlagringar från istidens slutskede. Kalkinnehållet i avlagringarna talar för att materialet transporterats från kalkstensområdena vid platåbergen i norr. Fältlunchen smakar utsökt bland valldaggkåpa och vingvial. Bergknallen är delad sedan laga skifte i en betad och en obetad del, helt olika i fråga om vegetation. Den obetade slås i augusti. Den blomsterprakt vi redan sett prov på återkommer, även här är drakblomman dominerande. Nya arter som vi ser är fältvädd och lundtrav. Till Stipakullarna i Vartofta-Åsaka, en av Sydsveriges märkligaste växtlokaler. Fjädergräset har tydligen ett gott år, och vi kan glädja oss åt en mängd vajande, silvriga grässtrån. Inramningen är inte den sämsta: backglim, backklöver, backsippa, backsmultron, blodnäva, brudbröd, buskviol, drakblomma, färgmåra, lundtrav, krissla (massor, ej i blom), klase- och kvastfibbla, trollsmultron och vargtörel. Vi styr sen kosan söderut mot gården Skogen i Dalum, det sista besöksmålet. Skogsmarken innehåller både sydligt och nordligt, kåltistel respektive repestarr. I övrigt noterar vi skogsknipprot och spindelblomster (även en blek färgform), kärrfräken, skogsstjärnblomma och slidstarr, vit- och ögonpyrola. För ledningen svarade Anders Bertilsson, Mullsjö, biträdd av Börje Ignell. 25 personer är omtumlade av en heldag med så stora botaniska skönhetsupplevelser.

Långexkursion till Blekinge 4-7 juli. En förväntansfull skara samlas vid lunchtid vid Ynde utanför Sölvesborg, där vår exkursionsledare Nadja Niordson väntar. En liten förflyttning, och vi står inför en blålupin på en torr vägren, ännu ej i blom men med vackert bladverk. Backvickern blommar däremot vackert, så även sandvita, skatnäva och stor ängssyra. Sölvesborg nästa; en torr vägslänt 400 meter söder om stationen ger många nya kryss: vingpimpinell, blodklöver (enstaka kvardröjande blomställningar på sidogrenar), sandklint, trädgårdssyra, backvial, sand- och taklosta. Så förflyttar vi oss till industrimark vid Truckvägen i Norje, den enda lokalen i landet för sabelvial (Lathyrus incurvus), en tvåfärgad, rysk art, funnen här redan 1938. Andra minnesvärda arter: hundrova, klobjörnbär och mörkt kungsljus. Lunchmackorna och kaffet smakar utmärkt mitt bland backtriften. Kvar på dagsprogrammet är en annorlunda och stark upplevelse, nämligen flugtrumpeten (Sarracenia purpurea) vid Brännelycke (strax norr om Pukavik). Denna amerikanska ”köttätare” inplanterades 1948 av zoologen Torsten Gislén i en liten myr med svällande, sugande mossmattor. 1978 återupptäcktes den av botanister. Den trivs och sprider sig villigt. Nu är endast en i blom, men de andra ser lika märkliga ut strax efter blomningen. En ituskuren trumpet innehåller gott om kitinskelett efter fångade och urätna insekter. Vår specialguide denna dag, Bengt Nilsson från Sölvesborg, låter förstå att vårt pensum första dagen är klart, såvida vi inte vill bese en privatträdgård i grannskapet med en specialkollektion av Castilleja. Det vill vi, och därför bär det av till Aldo och Louise Olofssons trädgård vid Ryssberget, alldeles innanför Blekingegränsen. Det är en liten fin anläggning med en kunnig trädgårdsmästare. Det som särskilt fångar vårt intresse är den framgångsrika kulturen av mistlar på olika substrat. Sen återstår endast inryckning på Gästhuset Sunnavik i Karlskrona och så småningom kvällsmat.

Söndag 5 juli. Bilkaravanen stannar till vid en parkeringsficka vid E22:an nära Förkärla kyrka, där vi får bekanta oss med den rosablommande ärtväxten dvärgserradella på en grusig vägslänt. Vid Elleholms kyrkogård (SO. om Lönnehem) försöker vi att bli kloka på några cruciferer, det sista budet blir mellangyllen. Mörrumsåns nedre lopp lockar med olika strand- och vattenväxter: dyblad, korsslamkrypa, rörsvingel, sprängört, stor vattenmåra, vejde och ålnate. Det är inte särskilt varmt och skönt nere vid stranden, så vi passar på att fika innan vi far vidare mot Ekenäs badplats vid Ronneby, känd som landets enda lokal för smalstäkra, nu i tidig blomning i vasskanten tillsammans med bunge och stor vattenmåra. Vi fortsätter till Jämjö och en stunds botaniserande i Tallets grusgrop. På fuktig sandjord i botten av täkten lyser en rödbrun matta av huvudtåg, från nästan ingenting till drygt 5 cm höjd. Annat sevärt är dvärglin, gullklöver, knutört, nattljus, spenslig ullört och vallkrassing. Hår- och nålbjörnbär blommar vid kanten av grusgropen. Nära grusgropen stannar vi vid en sandig åker, där den sällsynta klubbfibblan håller till bland fältmalört, kanadabinka, åkerkulla och åkerkösa. En präktig jordhög kröns av stiliga oxtungor, varav en med kritvita blommor. Ullörten är rekordstor. Exkursionen fortsätter till Ramdala kyrka, där vi botaniserar i utkanten av kyrkogården. Hjärtstilla, hårkörvel och lönnmålla förekommer här, liksom stora fruktkroppar av jätteröksvamp i gräsmattan. Bastasjö norr om Karlskrona är vårt sista besöksmål. Det börjar skymma så smått, och därför skyndar vi på runt sjön till den enda förekomsten i landet för nötkörvel. Där stigen närmar sig sjön skymtar ett bestånd av gotlandsag. I middagen deltar exkursionsledaren, ”vår” duktiga och goa Nadja Niordson avtackas med bland annat Jens Corneliusons Växternas namn.

6 juli ägnas den östra skärgården, först Kungsholmen utanför Karlskrona. Torborg Woxenius, som inventerat ön i sen tid, deltar som lokalguide. För 85 år sedan inventerades Kungsholmen av Carl Blom, som vi känner som den främste kännaren av svensk adventivflora. Ön är till stor del en konstprodukt med ditforslad jord och kalksten för befästningarna. I skyddat läge har anlagts en park (1870-talet), till vilken flottans långresefartyg medfört märkliga träd och buskar. Vid vårt besök är stora exemplar av äkta kastanj i fullblom. Andra sällsyntheter är här troligen representerade av de enda exemplaren på friland i Sverige. Det är råkallt och blåsigt, så en vindtät jacka åker på. Men under vandringen blir vi uppvärmda av alla goda växtfynd: bangyllen och bolmört, dill-, hamn-, mur- och vägsenap, fält- och vallkrassing, raklosta och råttsvingel, stortimjan och taggkörvel, varg- och vårtörel. Vid stranden sitter rörsvingel och segstarr. I en gräsmatta finner vi strimfibbla, i en annan strimklöver. På en vall i sydväst ser vi stor haverrot, som är en tung raritet i landet. Murrutan sitter rikligt på murarna runt båthamnen. Bägge arterna ullört växer på fotbollsplanen. Från marketenteriet hämtar vi kaffe och bullar, och det känns behagligt under de höga parkträden. Efter ett givande besök på Kungsholmen bär det av till Fejarudden på Tjurkö. Med utsikt över en betad strandäng och i lä av buskage kan vi njuta vår fältlunch. Sen fyller vi anteckningsboken med glesstarr, krussilja, rödsäv, strandnarv, strandnål och strandvänderot. Vid Bredavik på norra Sturkö får vi se en hel potatisåker med bägarnattskatta. I landsvägsdiket växer ädelmynta, liksom amerikansk dunört och rosendunört och hybriden dem emellan. Vi gästar Torborg Woxenius sommarstuga och gör en vandring över närliggande marker; dvärgjohannesört, ekorrsvingel, vittåtel, småfruktig jungfrukam samt blekinge- och knippbjörnbär, vid stranden klöverärt och toppfrossört. Kummeln strax norr om Lyckeby har haft en storhetstid som innehållsrik trädgård hos en biologilektor vid början av seklet, nu är det en betad hagmark där några trevliga växter hållit sig kvar: rotkörvel, sommarfläder och ängsnäva.

7 juli, sista dagen under Blekingeexkursionen. Vi besöker först Skärva och Verstorp i Nättraby.Vid Skärva gård finns lungrot och odört. Grusnejlika, lunddraba och skogslök växer vid vägskälet till Verstorp.Därefter far vi en god bit västerut till Gö-halvön. Från Millegran promenerar vi ut på en sandig udde, där klibbglimmen blommar som bäst. Det är en märklig lokal; en av de ytterst få i landet där klibbglim kan beskådas utan att det krävs båttransport. Här ser vi också hampflockel, natt och dag, rörsvingel och ängssmörblomma. Vidare till badplatsen på nordöstra Gökalv, där lunchen intages i det ljuvliga vädret. Exkursionen avslutas här och Nadja lämnar alla tacksamma deltagare.

18 juli västra Orust. Vi startar vid Håbackavatten, som hyser den märkliga gotlandsagen. Nu är vattenståndet i sjön så högt, att bryggorna översvämmats, men ett fint agbestånd nära land får vi se. Området kring Boxviks kile hör till Bohusläns finaste, främst tack vare rikligt uppträdande pukvete. Den har länge haft sin enda lokalen i landskapet här, men en andra lokal har nyligen hittats; material till ett vägbygge har uppenbarligen hämtats från grustaget vid Boxvik, varvid frön av pukvete och dess följeväxter följt med. I grustaget och dess närhet växer havtorn, liguster och låsbräken. Floran i skogsbrynet är utomordentligt rik med blodnäva, berg- och kungsmynta. Några andra intressanta arter är bergjohannesört och lundslok. Exkursionen avslutas på Tångehalvön vid Mollösund, där exkursionsledaren Reinhold Ivarsson visar sin krydd- och medicinalväxtträdgård. Vi samlas i andakt vid världens sydligaste norskoxel, stor redan på 1940-talet och väl skyddad i en skreva mellan ekar och rönnar.

Varbergstrakten söndag 9 augusti. Sexton deltagare samlas vid stadens järnvägsstation. På spårområdet är det gott om kalvnos, märkligt nog endast en vitblommig form. Puktörne hör till sevärdheterna. Så vidtar en trevlig promenad runt Varbergs fästning, där engelskt och italienskt rajgräs, rosenmalva och vitsenap är särskilt intressanta. Lunchen intas på Södra Näs´ strandängar med rik flora. Vi ser bland annat krypfloka, pysslingtåg och strandnarv, som är lätt förbisedda. Apelvikens vegetationstäckta sanddyner hyser fina förekomster av ljungögontröst. Två ogödslade, väl hävdade och artrika hagmarker i Träslöv blir nästa besöksmål. I ett fuktigt avsnitt blommar klockgentiana mycket rikligt, i ett torrare lyser det också blått, men av ängsvädd - en underbar inramning till vårt eftermiddagsfika. Vid naturaliserad hampstånds i Påskbergsskogen avslutas vår Varbergsutfärd, som leddes av Ingvar Lenfors.

13 augusti kvällsutflykt till Kviberg och Gärdsås. Vi inleder på ruderatmark med knytling och mycket annat, därefter till det tidigare militärområdet vid Kviberg. Här är en sedan länge känd lokal för det ståtliga spirbjörnbäret, den nästan enda i Västergötland. Vi styrker oss med en kvällsfika, gör en kort förflyttning samt en halkig och lerig nerstigning i en ravin, där skogsbräsma och skogsnässla hämtas i triumf. Det börjar mörkna och regnet hänger i luften. Almarna är döda i almsjuka, de kala grenarna spretar mot kvällshimlen. Stigen för ganska brant uppför. På gamla igenvuxna kulturmarker växer rikligt med stor käringtand, fortfarande i full blom. Vid en liten bäck finns helt oväntat vårsköna, som vi inte tidigare sett utanför Botaniska trädgårdens naturpark. En något reducerad skara botaniserar i skymningen i branterna vid Gärdsås kulle. Trist att notera att kvällarna börjar bli så korta... Roger Gahnertz hade dock flera trevliga arter att visa inom sitt område, och de 20 deltagarna är nöjda och tacksamma.

15 augusti sensommarexkursion till Hjärtum. Samling vid Hjärtums kyrka, där vi ser rödkämpar på kyrkogården. Vidare mot Stora Näset, varifrån vi vandrar mot Näsemossen. Det mulnar betänkligt. Vid stigen växer skärm- och slankstarr - och plötsligt uppenbarar sig skogsfrun framför våra fötter. Sju blommande exemplar förgyller vår vandring denna regniga dag.Bland bladvass i ett skogskärr ser vi kärrbräken och spindelblomster.Så far vi till Östadsviken vid Öre sjö och en hägrande lunch. Här är ramslöken sedan länge överblommad, men den sällsynta mossan Anisothecium palustre finns att beskåda, liksom myskmadra, skogsvicker och sårläka. Regnandet tilltar i styrka när vi styr kosan mot Valdalssjön. Vid vägkanten upptäcks en ny förekomst av långsvingel. Kärren kring sjön hyser ag, gräsull, klubbstarr, kärrspira, slidstarr, tagelsäv, ängsnycklar och andra rikkärrsarter. Här tvingar vädret oss att avsluta färden. Exkursionsledaren Gösta Mellberg har visat på en mängd intressanta växter, och det är vi tacksamma för.

18 augusti kvällsexkursion till norra Delsjöområdet. Vi börjar med att inspektera ett skogskärr där exkursionsledaren ”sprungit på” skvattram; det skulle visa sig att Fries redan kände till lokalen och nämnt den i sin flora! Vi traskar uppför mot Getryggen. Här och var längs vägarna står piprör. På toppen vid Getryggen har man samma känsla som i fjällen när man trampat ur björkskogen och nått kalfjället. Det är vid utsikt och lite blåsigt. Ännu är landskapet belyst av den nedgående solen. Vi tar en välförtjänt kvällsfika. Klockgentianan har slagit igen, men vi hittar den lätt i fuktig hedmark. Och alkonblåvingen finns här, i varje fall de vita, nu tomma äggkapslarna. Exkursionsledaren berättar dels om blomman och fjärilen, dels om sina upplevelser av trädlärka och nattskärra här uppe. Nerstigningen blir också lyckosam, då vi återfinner ett vackert exemplar av kambräken. I skumrasket utspinner sig en animerad diskussion kring de småplantor av idegran (japansk eller vanlig) som dyker upp i skogen. Ett 25-tal deltagare, de flesta oanmälda, uttrycker stor förtjusning över denna lyckade kvällstur. Till exkursionsledaren Aimon Niklasson överlämnas den enda under aftonen funna kantarellen att medtagas hem och delas med familjen.

Skärgårdsexkursion till Rörö lördag 22 augusti. Vackert väder och mycket som blommar, exempelvis cikoria, mursenap, oxtunga och rödmalva i hamnen. Vi naturreservatets gräns växer hybriden mellan blåhallon och hallon. Ers vik har både klippor och sandsstrand med dvärglin och knutört respektive bolmört, nattskatta och sodaört. Vid stigen blommar blodnäva och ljung. På udden längst i sydväst prickar vi in den rara prickstarren, liksom spikblad och ävjebrodd. Norrut mot blockstranden och den stora attraktionen, ostronört. Strandbeta och strandärt är andra angenäma bekantskaper. Vid Munkhuvudet finns fyrling, knutört och ävjebrodd i hällkaren. Men fotbollsplanen drar, svårt att säga nej till vitsenap och mera cikoria och framförallt blommande malört. Slutligen, den svarta hundrovan klänger i hagtornssnåren. Tjugofem personer deltog, ledde med den äran gjorde ELj.

Söndagsexkursion till Torslandaviken 6 september lockar 20 personer. Vid busshållplatsen nedanför flygledartornet demonstreras 5 olika björnbärsarter förutom bergmynta och vippärt.Alla hänger med till Karholmen och fyllnadsmassor med skelört och sträv kardvädd. Nere i vattnet finns bandtång, borstnate, hårnating, skaftsärv och skruvnating. Längre söderut vid piren ser vi bolmört, smal käringtand och taggsallat. Förbi Rörskäret med rester av försäsongens rika beväxning med taggkörvel, till Torholmen med blommande engelsk fetknopp och vårvicker på klipporna. Naturligtvis är det gott om mållor på en sådan här lokal, det kan man inte komma ifrån. Ledare var ELj.

Ruderatexkursion i Göteborg lördag 19 september. Första stopp är Kallebäcksmotet, där Birgitta Herloff framgångsrikt botaniserat. Det är en imponerande lista med ruderater, krönt av turkisk drakblomma (Dracocephalum moldavica). I en tämligen hemsk miljö med livlig trafik och avgaser framhärdar följande nobla gäng: blek jordrök, klätt, kornvallmo, rosenglim och åkerrättika. Praktfullt italienskt rajgräs finns här också liksom engelskt rajgräs och flera tuvor x Festulolium loliaceum (= hybriden mellan ängssvingel och engelskt rajgräs). Vid Askimshöjd beskådas natt och dag och sommarmalva. Förflyttning till Sannegårdshamnen på Hisingen, där den gamla förekomsten av sandkämpar till stor del förstörts. Men i stället finns gyllenbär, kapkrusbär, rödmålla, taggsallat och tomat, en ringa tröst då dessa knappast kommer att finnas kvar mer än något år. Vid Wieselgrensplatsen har enmansblomma (Lopezia racemosa) och morot slagit till, i Grimbo fjädergilia och roseniberis. Holmhagsvägen pryds av hönshirs, svinamarant och troligen taggborre (Solanum rostratum), och därmed får ruderatexkursionen med 20 deltagare och under ledning av ELj ett gott slut.

Svamppromenad i Jonsered lördag 3 oktober under ledning av Robert Daun och tillsammans med Partille Svampvänner, sammanlagt 15 personer. Höstsolen skiner på gänget som samlas vid Jonsereds herrgård. Vandringen leder in i Lerums kommun. På grund av sommarens regn har många svamparter både kommit igång och tagit slut relativt tidigt. Svampfloran är därför av senhöstkaraktär. Längs stigen ner mot sjön stöter vi snart på pudrad trattskivling. På al växer den vackra tofsskivlingen Pholiota limonella. Soppar har det varit ont om denna höst, men nu finner vi ett exemplar av skönfotad sopp. Matsvampsplockarna gläds åt fina exemplar av långfotad röksvamp. Rikligast med svamp finner vi under bokar, arter som ametistskivling, bokkremla, bokmusseron, gallkremla och grönriska förekommer ganska ymnigt. I ett barrskogsområde söder om Aspen hittar vi gran- och grynvaxing, rödgrå grynskivling samt blå-, gull- och rotticka. Vi avslutar promenaden i området där det pampiga 1800-talshuset Williamshöjd en gång legat. Under de grova ädellövträd som står kvar på denna plats finns den hotade, sydliga arten cinnoberspindling (Cortinarius cinnabarinus).


Botaniska föreningen i Göteborg