Hallands flora

Föredrag av Jan Kuylenstierna den 27 november 1997

Inventeringsarbetet startade 1979. Inspiration och goda råd inhämtades från det ett år tidigare startade Smålandsfloreprojektet. Målet var att ge ut Hallandsfloran 1990 men när den nu ges ut har vi 1997 dvs projektet kom att löpa över 17 år. Huvuddelen av inventeringsarbetet gjordes under perioden 1980-90.

Så lite botanikhistoria. Fuiren och Sperling gjorde 1623 en resa i bl a södra Halland för att undersöka och insamla växter. Från 1700-talet kan nämnas Linnélärljungarna Montin och Osbeck som kom att göra de första mer noggranna botaniska undersökningarna av landskapet. Elias Fries utgav 1817-1819 tio avhandlingar under titeln Flora hallandica. Ahlfvengrens Hallands växter sammanställdes efter dennes död av Sten Svensson 1924 och omfattade huvudsakligen observationer från de norra och södra delarna av landskapet.

Ett upprop till inventering gjordes 1963 av Botaniska föreningen i Göteborg. Hallands flora upptar avsnitt som Hallands regioner, klimat, berggrund, jordarter, historik, floraförändringar, projektinformation, botaniska utflyktsmål och artförteckning. De aktuella fynden omfattar 1538 arter, med tillfälliga gäster stiger antalet till ca 1900. Lids flora i 1974 års upplaga har varit normgivande vid uppläggningen.

Så över till arterna. Murgröna är vanligast i norra Halland och kan till och med gå upp i träden och blomma i trädtopparna här. Den finns också vid havsstränder som på Danevarden på Vallda Sandö. Hjorttungan på Sönnerbergen från 1907 finns fortfarande kvar. Vid Holm norr om Halmstad finns den fortfarande kvar på den gamla brunnslokalen. Hårginst Genista pilosa pryder fortfarande landskapets södra delar men inrapporterad ginst är annars ofta harris. Bergglim och stor fetknopp är nordliga och småvänderot sydlig i landskapet. Häggmisplarna är en intressant grupp som sprider sig men där jämförelser med litteraturuppgifter är svåra att göra. Västkustrosen har spetsig bladbas, nyponskaft utan glandler och ljusa blommor och finns i de norra delarna. Stor blåklocka är i landskapet ofta knuten till sydberg och ekbackar. Trollsmultron och blodnäva föredrar också sydberg.

Bokskogen i länet är ofta hedartad men här och var finns rikare fuktstråk med mellanhäxört och skärmstarr medan lundbräsman kräver rik lundmark. I bäckraviner kan man finna strutbräken, kanske vätteros, ormbär och den lilla rara desmeknoppen. Buskstjärnblomman lyser ofta upp ek- och blandskogen på Onsala. Nattviol och grönvit nattviol finns med men skogsnattviol redovisas tillsammans med nattviol. Den blommar tidigare än den vanliga och liknar den grönvita något.

Nästrot och sårläka är båda ovanliga. Ljungögontröst och spåtistel kräver båda bete för att bli kvar. Från Vallda Sandö ser vi marrisp, saltmålla, glasört och saltört. Sumpgentiana växer på ett fåtal strandängar, bl a på Råö, medan kustgentiana bara finns kvar på två lokaler. Ormtunga är inte så vanlig medan strandmalörten ökar starkt. Den tycks vara betesgynnad. En annan strandväxt som ökar är strandbeta. Hedblomster finns uppgiven på Malö och vi fick faktiskt se en bild av några blommande exemplar från 1985. Tyvärr har den inte återfunnits.

Så till Tjolöholm. Vid fågeltornet står den höga strandmolken. Den är beteskänslig och under spridning. Borstsäven är troligen utgången här men bitterskråp, stor häxört och höbräken finns kvar. Man antar att ormbunken kommit in som förpackningsmaterial och dumpats i naturparken där den sprider sig på sin enda lokal i gamla världen.

Ölmanäshalvön har en intressant flora i sina strandgölar med bunkestarr, flocksvalting, vanlig svalting och flytsäv. På torrbackarna finns här backsmultron och småfingerört och nere vid stranden Sveriges sydligaste bestånd av ostronört. Här finns dessutom bohuslind som troligen är spontan.


Detta är ett referat nedtecknat av föreningens sekreterare utan föredragshållarens medverkan. De som vill kommentera eventuella brister i innehållet bedes därför i första hand kontakta Botaniska Föreningen i Göteborg .

Tillbaka till andra föredrag


Botaniska föreningen i Göteborg