Steget före i det glömda landet

Föredrag av Mats Karström den 26 februari 1998

Mats inledde med att konstatera att steget från morgonens Vuollerim med 5 affärer, varav två skoterbutiker, till middagens myllrande göteborgsöverflöd inte hade varit långt i tid men känts stort på andra sätt.

"Steget före" startades av Mats och ett tiotal amatörer vårvintern 1987 för att finna enkla inventeringsmetoder, användbara året om, för att kartlägga de naturvärden som finns i skogarna i Jokkmokks kommun. Kommun och socken sammanfaller här och omfattar hela 20 000 km2. I stället för omfattande artlistor satsade man på ett fåtal indikator- eller signalarter. Till hjälp vid beskrivning och värdering av områden har man använt sig av florapoäng. Varje hotad art ger poäng. Dessa adderas sedan i varje växtgrupp och summeras slutligen till en total florapoäng. Metoden används av de flesta inventerare idag inklusive skogsbolagen.

Åtskilliga växters utbredningskartor visade en vit fläck i Norrlands inland. Fjällen har varit intressanta och blivit väl inventerade men inlandet i övrigt kan kallas det glömda landet, Muddus möjligen undantaget. Steget före har t ex lett till att liten aspgelelav Collema curtisporum som tidigare bara var känd från nio lokaler, varav fyra i Sverige, nu är funnen på ett åttiotal platser i Norrbotten!

Man letade bland olika indikatorgrupper och fann att fåglar och kärlväxter kan ha ett visst indikatorvärde men högt PR-värde, exempel på detta är havsörn, guckusko och norna. Lavar däremot har högt indikatorvärde och kan dessutom inventeras året om. Goda exempel här är långskägg, varglav och ringlav. Svampar fungerar också bra t ex rosen- och doftticka. Vare sig lavar eller svampar har dock så högt PR-värde.

Hög markkontinuitet indikeras bäst av kärlväxter medan trädkontinuiteten påvisas av vissa lavarter och lågakontinuiteten av vedsvampar. I granskog kan man bedöma lågakontinuiteten utifrån en värdepyramid med rosen- och ullticka i botten, lappticka och rynkskinn ett steg upp och ostticka som spets.

Det har varit svårt att enas om kriterier för skyddsvärd skog. Tidigare räckte det med att det fanns lite stubbar så var det naturligtvis lämpligt med avverkning. Den intresserade hänvisas till temahäftet SBT 92 häfte tre: Taigan i Sverige.

Bland alla intressanta och skyddsvärda lokaler lyfte Mats fram Luottåive, Jelka, Kaltesbäcken och Karkberget. Vuollerim kan ha skidföre åtta månader per år och själva samhället är utan sol i fyra veckor eftersom ett berg kommer i vägen när solen står som lägst. Vårvinterns skarsnö gör denna årstid till den bästa inventeringsperioden för större eller avlägsna lokaler.

Med Luottåive fann man ett helt berg som blivit kvar utan större påverkan. Anledningen till detta är nog att området ligger avsides, mitt emellan Jokkmokk och Älvsbyn, och därigenom hamnar i gränsområdet mellan två domänverk. Naturskogsöarna i området har stor betydelse för fågellivet, särskilt tycks de vara mycket viktiga för lappmes och tretåig hackspett. Tjädertätheten blir mycket större där och gråspett finns faktiskt så här långt norrut.

Jelka och Rimakåbbå är stora områden som lättast inventeras med hjälp av skoter och skidor på vårvintern. Här finns Sveriges rikaste förekomst av ringlav Evernia divaricata på ca 30 000 träd och här har fertila exemplar funnits för första gången på femtio år i Sverige. Det finns också mindre, rikare områden längs bäckar som Kaltisbäcken. Här kan man göra fynd som norna och bombmurkla på våren och mot hösten skogsfru. Trolldruva och skuggviol Viola selkirkii kan man också träffa på. I aspmiljöer förekommer Collema furfuraceum och Collema curtisporum liksom lunglav. Tyvärr har den mark som hittills sparats mest blivit impediment eftersom skogsbruket kunnat välja själva.

Hittillsvarande resultat av inventeringsarbetet är fynd av ca 400 skyddsvärda områden. Av dessa har ca 100 avverkats. Ett och en halvt är räddat. I rapporten Natura 2 000 redovisas 105 av de värdefullaste. Av dessa valde länsstyrelsen ut sextio, Naturvårdsverket strök till 16 varefter Anna Lind strök de resterande.

En sammanfattning av Steget före är att inventeringsmetodiken fungerar, att elva års arbete gett ett utomordentligt inventeringsresultat samt att man vunnit något fall där man orkat bråka tillräckligt men att resultaten i form av skyddade områden är mycket små.

Ordföranden tackade för föredraget och tyckte att det var skönt att höra att det finns människor som orkar kämpa. Vid den efterföljande frågestunden framkom att en häckning av blåstjärt i norra Sverige medförde löften om skydd av området men att inga beslut fattats. Det skulle nog behövas lite flygekorrar eller något med liknande PR-värde i Norrlands inland.

Det är svårt eller nästan omöjligt att ingripa mot lokala markägare men de stora bolagen går att komma åt. De effektivaste påtryckningarna är annars utan tvekan kontinentala köpbojkotter. Jokkmokks kommun kan uppfattas som naturvårdsfientlig men Steget före har fått ett lokalt naturvårdspris.

Bästa exkursionstid i området är från skolslutet till första juli.

Stellan Sunhede framhöll att frånvaro av stubbar och kriteriet orört är ett gammalt och olämpligt kriterium. Ett nyare och bättre sätt är att gå efter naturtyper och arter som steget före gjort.


Detta är ett referat nedtecknat av föreningens sekreterare utan föredragshållarens medverkan. De som vill kommentera eventuella brister i innehållet bedes därför i första hand kontakta Botaniska Föreningen i Göteborg .

Tillbaka till andra föredrag


Botaniska föreningen i Göteborg