Om blommor och b(h)ummelbin

Föredrag av Peter Bergman på årsmötet den 24 april 1998

Alla humlor övervintrar nere i marken. Mer precist så övervintar parade honor med obefruktade ägg. Dvalan kan i norra Sverige sträcka sig över nio månader. Vi har trettio äkta humlearter och nio oäkta dvs snylthumlor med håriga bakben utan pollenkorgar. Äkta humlor bygger bo, åkerhumlan på markytan, jordhumlan nere i backen, stenhumlan i stenrösen och hushumlan i fågelholkar eller väggar. På våren drar humlehonan runt och letar efter en boplats. Hon bygger där en vaxurna som hon fyller med nektar och lite pollen som reserv vid dåligt väder. Hon befruktar äggen när hon lägger dem och de utvecklas till arbetare eller nya honor. Obefruktade ägg utvecklas till hanar. Den nordliga jättehumlan Bombus hyperboreus går in i bon av Bombus alpinus och tar över samhället. Den lägger ägg som utvecklas till nya könsdjur och har alltså aldrig egna arbetare.

Humlor måste hålla temperaturen på 40°C i flygmuskulaturen vilket stora långpälsiga humlor klarar vid en lägre omgivningstemperatur än små humlor. Till humlornas favoritväxter hör lejongapsväxter, ärtväxter och labiater vilka alla kräver en kraftig besökare för att denna skall nå fram nektarn. På sensommaren blir korgblommiga växter också flitigt besökta. Sent på säsongen kan den jästa nektarn göra humlorna så påverkade att de inte klarar att flyga. Studier av humlors näringssök visar att humlan förflyttar sig i en huvudriktning. Är tillgången på föda god blir det täta små avstickare medan ett sämre utbyte leder till längre flygturer.

Humlor kommunicerar visserligen med varandra via feromoner men de pratar aldrig om mat. En humla som börjar samla nektar testar ett fåtal blomarter i början och får sedan en favoritsort som den samlar från i första hand, dock med vissa utflykter till andra växter. Varför humledrottningar blir drottningar vet man inte ännu. Däremot vet man att humlor har ett intressant parningsbeteende. Den inte helt obekante Charles Darwin studerade hur humlor flög runt i en stor cirkel och visade ett tydligt intresse för vissa platser. Andra observerade sedan att humlehanar höll munnen mot underlaget och kanske överförde doftämnen på platser de sedan visade intresse för. Peter lyckades förra året visa att det verkligen förhöll sig så. Försöken ägde rum i sparsamt inrett växthus där röda och gula LEGO-bitar fungerade som matställen och uppmonterade kvistar fick duga som markeringsställen. Humlorna godtog till och med björklöv i rentvättat glas som surrogat vilket avsevärt underlättade sökandet efter ämnen identiska med de som finns i hanarnas labialkörtel. Att honorna verkligen attraheras av dessa ämnen, för stenhumla bl a hexadecanol, kunde också visas.

Åslög tackade för ett både intressant och lärorikt föredrag varpå sedvanlig frågestund vidtog där det bland annat framkom att humlor har blivit en storindustri. Världen över kan man oberoende av årstid få humlekolonier levererade. Dessa flitiga små varelser har ersatt tidigare mänsklig arbetskraft i tomatodlingarna. Humlorna surrpollinerar mycket effektivt och gärna tomatblommor. Döda humlor under lindar beror på att vissa lindars nektar innehåller mannos så att i stället för glukosfosfat får biet mage och kropp full med mannosfosfat som de inte kan bryta ner. De dör av svält fast de är fullmatade. Varför vissa lindar producerar mannos är inte känt. En hypotes är omvärldsfaktorer en annan är att vi råkat klona någon hybrid med just den egenheten. En humlekoloni består oftast av två- till trehundra individer ibland upp till femhundra. Insekter i Europa av Michael Chinery är den enda svenska boken med nästan alla arter.


Detta är ett referat nedtecknat av föreningens sekreterare och sedan kontrollerat av föredragshållaren. De som trots det vill kommentera eventuella brister i innehållet bedes i första hand kontakta Botaniska Föreningen i Göteborg .

Tillbaka till andra föredrag


Botaniska föreningen i Göteborg