Att blanda blommor med bistånd

Föredrag av Bertil Ståhl på mötet den 26 november 1998

Föredraget handlade om ett tvärvetenskapligt projekt i Ecuador, DIVA, som finansieras genom danska biståndsorgan. I Rio-konventionens efterföljd samarbetar biologer, geografer, ekonomer, antropologer m.fl. forskare från olika delar av världen med den lokala befolkningen i syfte att beskriva och studera natur och kultur i ett antal olika områden för att kunna avgöra hur den biologiska mångfalden skall kunna bevaras för framtiden. Datoriserade kartor (GIS) med olika slags data, t.ex. vegetation och befolkning, kan användas både för att beskriva nuläget, söka samband mellan olika faktorer och förutsäga resultatet av tänkta förändringar i framtiden.

Vi fick se två personer som förr i tiden gjort mycket för att göra just Ecuador känt; Rolf Blomberg och Gunnar Harling, den senare professor emeritus vid institutionen. Sedan deras resor under 1940- och 50-talen har dock Ecuadors befolkning fyrdubblats och av de dåtida skogarna finns bara smärre delar kvar. Mycket av de naturliga ekosystemen har således utplånats, i synnerhet väster om Anderna.

De områden som Bertil framför allt hade besökt ligger i några högt belägna dalar på Andernas östsida, där fortfarande mer eller mindre “naturlig” skog finns kvar. I Oyacachi-dalen (3200 möh) lever några hundra indianer, som utnyttjar och påverkar den omgivande skogen. De både hugger selektivt och planterar sådana träd de har nytta av, varför man kan ifrågasätta hur pass “naturlig” skogen är. Ett av de träd som gynnas och planteras är Alnus acuminata. Man röjer också upp luckor i skogen för odling av grönsaker och rotfrukter, bl.a. Tropaeolum tuberosum. Efter några år är marken urlakad och området får återbeskogas. Emellertid bör man inte föreställa sig att ett “naturligt” ekosystem här skulle vara ett ostört klimaxsamhälle, tvärtom inträffar ständigt ras i den branta terrängen varvid “ny” mark kommer fram. Bland de mera välkända växter som förekommar här kan knutört (Centunculus minimus) nämnas.

Längre nedströms mot Amazonas blir dalens sidor brantare och brantare och det går inte för indianerna att bo här, knappt att komma fram; stigarna förstörs ofta vid skred. Här sågs bl.a. Corynaea crassa, en helparasitisk balanophoracé, liksom en Semiramisia (Ericaceae) som torde vara ny för vetenskapen. Ännu längre ned planar det åter ut; här ligger Canelos, en gammal missionstation som besöktes av botanisten Richard Spruce på 1800-talet.

Shuar-indianerna i Cutucú tillverkade åtminstone förr de krympta huvuden som gjort dem (ö)kända. Härifrån flög Bertil till Makuma där ett annat studieområde finns. Utsikten från flygplanet visar skogen från ovan, bl.a. syns olika palmer. I Mutintz får vi se hur en indianby ser ut: husen är byggda av palmer, fr.a. av släktet Bactris. Man äter också palmer (palmhjärta) liksom ödlor och tjocka skalbaggslarver; en delikatess. Fiske förekommer också, liksom odling av maniok. I skogen kring byn gör forskarna linjeanalyser, där alla “arter” noteras; det blir dock mest “morfoarter” eftersom det mesta inte kan bestämmas till mera än familj eller släkte, då plantorna ej blommar. Här finns bl.a. Maieta gueanensis (Melastomataceae) som lever i symbios med myror, vilka rensar bort konkurrerande växter (!) och Langsdorffia hypogaea, en rödblommig balanophoracé. I träden växer epifytiska buskar, bl.a. Psammisia amazonica (Ericaceae). Vi får se ett tassavtryck av den skygga jaguaren, liksom en död lansorm och getingar.

Så till Andernas västsida. Vid Clementina finns en av världens största bananplantager. Ovan denna ligger ett av de få kvarvarande områdena med “naturlig” skog, vilket sparats för att säkra vattentillgång för odlingarna. Här strövar beväpnade skogvaktare omkring för att skydda skogen mot den påträngande befolkningen. Här får vi se blommande växter, bl.a. Asplundia (Cyclanthaceae), Columnea minor (Gesneriaceae) och Gustavia speciosa (Lecythidiaceae) med 1 dm stora vita blommor.

Vid den efterföljande frågestunden framkom bl.a. att vampyrernas härjningar försvårar eller t.o.m. förhindrar boskapsdrift och utgör ett problem för dem som vill bevara skogen, då denna är en förutsättning även för vampyrerna. Eucalyptus odlas mycket som skogsträd.


Detta är ett referat nedtecknat av föreningens sekreterare och sedan kontrollerat av föredragshållaren. De som trots det vill kommentera eventuella brister i innehållet bedes i första hand kontakta Botaniska Föreningen i Göteborg .

Tillbaka till andra föredrag


Botaniska föreningen i Göteborg