Rödlistning av växter i allmänhet och lavar i synnerhet

Föredrag av Lars Arvidsson den 23 september 1999

Föredraget inleddes med några definitioner. En Rödlistad art är en art klassad i någon av hotkategorierna 0-4, medan en Hotad art blott innefattar de som klassats i kategori 1-2. Tankarna går historiskt tillbaka till Projekt Linné, som 1972-85 publicerade ett antal rapporter om hotade kärlväxter. 1984 inrättades såväl en Databank för hotade arter som ett antal växtgruppsinriktade Floravårdskommittéer, vilkas uppgift var att dokumentera hotade växtarters status i Sverige och verka för deras bevarande. Den centrala verksamheten bedrivs numera vid Centrum för biologisk mångfald (CBM, grundat 1995) och Artdatabanken på Ultuna. Floravårdskommittéerna bedömer arternas status i Sverige och upprättar nationella rödlistor, vilka sedan efter remiss och justeringar fastställs av SNV.

De taxa som kan komma ifråga för rödlistning bedöms efter sin situation och minskningstrend med avseende på naturliga och sedan länge naturaliserade förekomster i hela Sverige. Även kända hotbilder, liksom kunskaper om spridningsbiologi vägs in i bedömningen. Endast de växter som förekommit i landet efter 1850 bedöms och det är risken för försvinnande som avgör i vilken kategori växten klassas. På den senaste rödlistan (1995) räknas 18 lavar som försvunna (0), 75 som akut hotade (1) 80 som sårbara (2), 18 som sällsynta (3) och 43 som hänsynskrävande (4). Det går dock inte att bevisa att en art inte längre finns i landet, varför listorna fortlöpande revideras med hänsyn till nya fakta. Listningen görs på nationell nivå, men därifrån kan utblickar göras både mot regional och global nivå. Vid den senare kan ansvarsarter utpekas, d.v.s. arter som någon nation har ett särskilt bevarandeansvar för, detta emedan en väsentlig del av världspopulationen finns just där.

I den nyss utkomna boken "Rödlistade lavar i Sverige — Artfakta" har Lars varit en av huvudförfattarna. Boken omfattar artfaktablad med utbredningskartor samt fotografier av samtliga rödlistade lavar i Sverige. Arbetsgången vid klassningen av lavarna har varit följande. Av de ca 2030 arter som bedömts fick ca 800 avföras p.g.a. kunskapsbrist. Av de återstående bedömdes ca 1000 vara utom fara, medan 234 uppfördes på rödlistan. De flesta rödlistade lavarna förekommer i skog (156) därnäst i jordbrukslandskapet (84). De viktigaste problemen vid rödlistningen har varit oklarheter med avseende på: 1) systematik; vissa arter har bara rapporterats någon enstaka gång och det är oklart om de förtjänar en egen artstatus, 2) ekologi; somliga arter har kanske eftersökts på fel plats och kan vara vanliga i någon annan miljö, 3) trend; i synnerhet nyligen beskrivna arter kan vara svåra att bedöma. Parentetiskt nämndes att IUCN beslutat om nya hotkategorier, vilka kommer att användas fr.o.m. den nya rödlistan som utkommer nästa år.

Lars övergick så till att visa exempel på lavarter med olika status och klassning. Erioderma pedicellatum (värmlandslav) fanns förr i norra Värmland, men utrotades genom skogsavverkning. Släktet Sticta (ärrlavar) omfattar tre kända arter i Sverige, varav en är helt försvunnen, medan de båda andra kvarlever på någon enstaka lokal vardera. Lobaria hallii (hårig skrovellav) finns bara inom stänkzonen vid några få kvarvarande vattenfall i Norrland. Flavoparmelia caperata (getlav) finns på ett fåtal lokaler i Sydsverige, men är vanlig i Sydeuropa. Usnea longissima (långskägg) förefaller fordra fuktig granskog med lång kontinuitet, något som blir allt sällsyntare. Psora globifera (klottegellav) växer på hällar på Ryrhalvön i Dalsland. Letharia vulpina (varglav) förekommer numera nästan bara i Dalarna och Härjedalen, där den växer på talltorrakor på myrar. Arten är giftig och användes förr i åtel för varg, men i nutiden är jägare en viktigare hotfaktor, då de gör upp brasor av tallveden. I Västergötland finns ännu en lokal i Ornunga på en bevarad bit av den gamla klockstapeln. Lobaria amplissima (jättelav) har återfunnits på Särö av Björn Nordén.

Vid den efterföljande frågestunden framkom bl.a. att CBM kan initiera forskning om hotade arter genom att föreslå nya forskningsprojekt samt genom att fördela anslag till forskning om dåligt kända arter.


Detta är ett referat nedtecknat av föreningens sekreterare och kontrollerat av föredragshållaren (ordföranden!). Den som trots det vill kommentera eventuella brister i innehållet bedes i första hand kontakta Botaniska Föreningen i Göteborg .

Tillbaka till andra föredrag


Botaniska föreningen i Göteborg