Botaniska Föreningen i Göteborg

Från blågrönalger till bananer

Föredrag av Lars Arvidsson torsdagen den 29 september 2005

Föredraget behandlade växtmotiv på svenska frimärken. Ca 125 frimärken med mer eller mindre renodlat botaniska motiv har hittills utgivits i Sverige (av omkring 2450 motiv totalt). Vi fick se en god andel av dessa, från det första (som utkom 1967) till några av de allra senaste. Det är påfallande att Postverket tycks ha en begränsad fantasi i botaniska sammanhang; samma art återkommer ej sällan fastän andra, nog så vackra att avbilda, hittills har blivit förbigångna. Orkidéerna är givetvis välrepresenterade, liksom vårblommor, trädgårdsväxter och matsvampar, medan mera udda växtgrupper saknas eller blott har kommit med i förbifarten: den enda laven som illustreras finns på ett fågelfrimärke, och den enda algen i form av vattenblomning. Mossor tycks alldeles saknas, liksom slemsvampar och andra smärre grupper, men även bland de mera välkända kärlväxterna är blott en liten andel av våra växtfamiljer (<20%) representerade.

Lars inledde sin datorstödda bildpresentation med att visa ett collage av blomfrimärken från våra grannländer. Han har själv samlat frimärken (fastän tämligen passivt) alltsedan ungdomen och tänkte att det nu i år, lagom till det svenska frimärkets 150-årsjubileum, skulle kunna vara av intresse med ett föredrag om vad som utkommit av frimärken med växtmotiv i Sverige. Enligt Lars är frimärken (åtminstone när de är som bäst) "Kleinkunst" och nog så lärorikt, även med litet större perspektiv.

Botaniska motiv på frimärken kan vara av väsentligen två skilda slag: 1) Tillfälliga, växten finns med på ett motiv som egentligen föreställer något annat; eller 2) Avsiktliga. Denna senare grupp sönderfaller i två undergrupper: 2a) Primära, växten avbildas för sin egen skull; eller 2b) Sekundära, växten illustrerar något annat än sig själv. Detta "något annat" kan vara åtskilliga olika fenomen, såsom: 2bi) Tillämpad botanik (skogs/jordbruk); 2bii) Symboler för något; 2biii) Miljöillustrationer; 2biv) Botanisk historia; 2bv) Växter som inspiration för människor; eller 2bvi) Naturvård/friluftsliv.

Efter denna överblick över motiven följde en kort historik över frimärket i Sverige. År 1855 utkom det första svenska frimärket (Skilling Banco), 1903 det första "bildfrimärket" (som visade Posthuset i Stockholm), 1955 det första offsettryckta frimärket, 1967 de första frimärkena med "vardagsmotiv" (däribland det första med ett botaniskt motiv), 1969 det första häftet med frimärken i olika format, 1978 det första häftet med femfärgs ståltryck, 1997 såväl det första valörlösa som det första trekantiga frimärket, 1999 det första fosforescerande ("självlysande") och 2000 (beklagligt nog) det första självhäftande frimärket.

Vi fick så se två exempel på grupp 1, "tillfällig botanik": en spårvagn med några träd i bakgrunden samt en nötväcka Sitta europaea sittande på en gren med lavar. Detta senare exempel, på ett julpostmärke 1984, skulle — om man får tro bilden — kunna betraktas som primärpubliceringen av en för Sverige och Norden ny art, laven Teloschistes flavicans, som närmast är känd från de Brittiska öarna. Men det är nog troligare att vi får tillskriva illustrationen antingen "licentia poetica", utomnordiskt material eller felaktigt färgtryck! Att frimärken som avser att illustrera skogsbruket även visar tall Pinus sylvestris och gran Picea abies är ju knappast ägnat att väcka förvånan, ej heller att jordbruksfrimärken även visar vete Triticum aestivum och ärt Pisum sativum, den senare som illustration till frökontrollens verksamhet. Ytterligare exempel ur grupp 2bi kan vara bär och svamp ("Skogens skafferi"), köksväxter ("Skördetid" och "Matglädje") samt kryddväxter. Grupp 2bii får representeras av bl.a. ek (sparbankerna), lager Laurus nobilis (universiteten / Svenska akademien) och oliv Olea europaea ("fred"). Växter kan bidra till miljön, grupp 2biii, som en gul näckros Nuphar luteum ("Sällsynta sötvattensfiskar" var det egentliga motivet), en tall i Hälsingland, eller en banan Musa sp. (på ett frimärke som visar en nobelpristagare från Guatemala). För att illustrera biodlingen passar det bra med viktigare biväxter som blåbär Vaccinium myrtillus och raps Brassica napus var. napus, medan en midsommarbild med prästkrage Leucanthemum vulgare och liten blåklocka Campanula rotundifolia kanske lika väl kunde räknas in under grupp 2bii. Några exempel ur grupp 2bv, växter som inspiration för människor, erbjöd blåbär och äpplen Malus domestica (Philip von Schantz) och "den mörka granskogen" (Dan Andersson), men även tapetmönster (av obestämd art), en korg av nyzeeländskt lin Phormium tenax samt fjällbjörkskog Betula pubescens ssp. czerepanovii, illustrerande fjällen på hösten.

Den svenska allemansrätten kan symboliseras genom en ek eller en björkskog och våra svenska botaniska trädgårdar genom Bergianskas Victoria-hus i Stockholm, Uppsala av Hårlemans plan för trädgården, Göteborg av Klippträdgården samt Lund (av någon anledning) av tulpanträd Liriodendron tulipifera. Dessa frimärken skulle lika gärna kunna hänföras till grupp 2biv, botanisk historia, till vilken en blyg linnea Linnaea borealis, som utgavs 1978 med anledning av 200-årsminnet av Carl von Linnés död med all säkerhet bör räknas, liksom ett antal frimärken med Linnélärjungen Daniel Solander jämte somliga av hans fynd från kapten Cooks första världsomsegling 1768-1771. De första (mer eller mindre) rent botaniska motiven utkom 1967 och föreställer — kanhända — strandkvanne Angelica archangelica ssp. litoralis och flädervänderot Valeriana sambucifolia vid Västerhavet, men i så fall har konstnären tagit sig stora friheter gentemot naturen. "Vildblommor" från 1968 är bättre, med avbildningar av nattviol Platanthera bifolia, vitsippa Anemone nemorosa, nyponros Rosa dumalis, hägg Prunus padus och liljekonvalj Convallaria majalis. I häftet "Havsforskning" 1979 får vi se blågrönalgers vattenblomning i Östersjön, medan häftet "Svampar" från år 1978 slog på stort med tegelkremla Russula decolorans, vårtig röksvamp Lycoperdon perlatum, stolt fjällskivling Macrolepiota procera, kantarell Cantharellus cibarius, karljohanssvamp Boletus edulis och druvfingersvamp Ramaria botrytis. Dock tydde nästa häfte med svampar (1996) på en brist på fantasi hos postverket; här illustreras ånyo såväl kantarell som karljohan, även om mandelkremla Russula integra, svart trumpetsvamp Craterellus cornucopioides och fjällig bläcksvamp Coprinus comatus är nya. Vårblommande växter får sin beskärda del: år får påsken 1997 symboliseras av påsklilja Narcissus pseudonarcissus, medan "Vårblommor" 2003 och "Vårtecken" 2005 visar inhemska arter: de förstnämnda var blåsippa Hepatica nobilis, gullviva Primula veris och hästhov Tussilago farfara (detta var för övrigt det första häftet med självhäftande frimärken), de senare liljekonvalj (igen!), vårlök Gagea lutea, backsippa Pulsatilla vulgaris och vitsippa (också igen! — Postverket tycks ha en mycket begränsad fantasi och kännedom om vårflorans omfattning). "Vinterbär" 1996 visar ett annat problem, inget av de fyra huvudmotiven är i botanisk mening bär: nypon Rosa sp. har en skenfrukt innehållande nötter, rönn Sorbus aucuparia en äppelfrukt, slån Prunus spinosa och järnek Ilex aquifolium båda stenfrukter — det enda som har "riktiga" bär är de lingon Vaccinium vitis-idaea som bildar bakgrund på en av bilderna. Julpostfrimärken visar även de på en begränsad fantasi: 1990 visas julkaktus Schlumbergera x buckleyi, julros Helleborus niger, azalea Rhododendron sp., amaryllis Hippeastrum x hortorum, hyacint Hyacinthus orientalis och julstjärna Euphorbia pulcherrima; 1998 återkommer hyacint, lingon, azalea och amaryllis — det enda nya är mistel Viscum album (som dessutom är en vårblomma). På liknande sätt förhåller det sig med "Vilda orkidéer" 1982 som avbildade sankt Pers nycklar Orchis mascula, kärrknipprot Epipactis palustris, Adam och Eva Dactylorhiza sambucina och guckusko Cypripedium calceolus (alla bilder efter "Svensk Botanik" från början av 1800-talet): när "Orkidéer" kom som en uppföljare 1999 hade man inte fantasi nog att återge fyra andra inhemska orkidéarter, utan både guckusko och kärrknipprot återkom vid sidan av salepsrot Anacamptis pyramidalis och göknycklar Orchis morio. Ytterligare orkidéer har dock — föga förvånande — återgivits vid skilda tillfällen, bl.a. 1999 i "Europa XXVII" (rödsyssla Cephalanthera rubra från Gotska Sandön, tillsammans med tall), i "Nationalparker I" 1989 (norna Calypso bulbosa från Muddus, jämte lapsk alpros Rhododendron lapponicum från Padjelanta) och i "Levande natur" 1985 (brunkulla Nigritella nigra, dessutom röd näckros Nymphaea alba f. rosea, troligen från Fagertärn).

Ytterligare andra blomväxter återges i "Äng och hage" 1987 (slåttergubbe Arnica montana och fältgentiana Gentianella campestris), "Fjällvärld" 1984 (fjällkvanne Angelica archangelica ssp. archangelica — avsevärt mer naturtroget återgiven är den ovan nämnda eventuella strandkvannen), samt "Fjällblommor" 1995 (hjortron Rubus chamaemorus, klippveronika Veronica fruticans, fjällarnika Arnica alpina och lappljung Phyllodoce caerulea). Trädgårdarnas odlade växter får sin andel i "Pioner" 2001 (fem olika sorters Paeonia), "Rosor" 1994 (d:o av Rosa) och "Trädgårdsblommor" 1997 (akleja Aquilegia vulgaris, gul daglilja Hemerocallis lilioasphodelus, strandiris Iris sibirica, vildkaprifol Lonicera periclymenum och pensé Viola x wittrockiana). "Rabattfrimärken XV" återger tämligen dåligt vad som kanske skulle föreställa kornvallmo Papaver rhoeas, blåklint Centaurea cyanus, prästkrage, liten blåklocka, rödklöver Trifolium pratense och smörblomma Ranunculus acris (?), medan "Våtmarksblommor" 1998 ger bättre bilder av mossviol Viola epipsila, kabbleka Caltha palustris och rosendunört Epilobium hirsutum. "En doft av kärlek" 2004 visar fotografier av ståndare och pistiller i blommor: tulpan Tulipa x gesneriana, hibiskus Hibiscus sp., fredskalla Spathiphyllum sp. (?), någon lilja Lilium sp. och amaryllis. "Vilda bär" 1977 visar som väntat återigen en hel del som inte är bär i botanisk mening, sötbjörnbär Rubus plicatus, hjortron och smultron Fragaria vesca, men även lingon och blåbär som faktiskt bär "botaniska bär". "Bär och frukter" 1993 är väl knappast bättre som titel, vad som avbildas är päron Pyrus communis, sötkörsbär Prunus avium och krusbär Ribes uva-crispa, där den sistnämnda har "botaniska bär" — men samtliga har ju frukter, så vad är skillnaden? "Äpplen och plommon" 1994 lever däremot upp till namnet och visar ‘James Grieve’ (graverat) tillsammans med Prunus domestica ‘Victoria’ och ‘Opal’ (båda i offset) — ett exempel på ett häfte med blandade tekniker (och blandat resultat…). "Frukter" 1983 visar slån, nypon, lönn Acer platanoides och hästkastanj Aesculus hippocastanum, varemot väl föga är att invända, medan "Bär" 1995 återger hallon Rubus idaeus, röda vinbär Ribes rubrum och jordgubbe Fragaria x ananassa, av vilka blott vinbären har bär i botanisk mening. Och med denna sista randanmärkning avslutade Lars bildkavalkaden.

Vid den efterföljande frågestunden framkom bl.a. att många andra länder återger oerhört mycket mera av växtmotiv på sina frimärken, men å andra sidan är en icke ringa del av detta s.k. "samlarfrimärken" (detta beklagliga fenomen är dock ännu mera uttalat vad beträffar fågelfrimärken). Jonas Ahnfelt hade tagit med sig sitt album med trädfrimärken (från hela världen), vilket förevisades och diskuterades; bl.a. påträffade Lars ett svenskt frimärke med växtmotiv som han hade missat, illustrerande Evert Taubes "Det brinner i martallens topp". Bland andra namnkunniga medlemmar i vår Förening som är kända för att äga botaniska frimärkssamlingar nämndes vår ordförande Gunnar Weimarck samt bryologen lektor Per-Olof "Peo" Karlström. Vilka bilder som skall pryda framtidens frimärken bestäms av "Postens programråd".

 

Detta är ett referat nedtecknat av föreningens sekreterare utan medverkan av presentatören. För eventuella kommentarer angående innehållet kontakta därför i första hand Botaniska Föreningen i Göteborg .

Tillbaka till andra föredrag


Botaniska föreningen i Göteborg